Nedskruvade förväntningar på fotbolls-VM i Ryssland


Anfallarna i svenska herrlandslaget i fotboll har inte imponerat under uppladdningen inför VM i Ryssland.

”Sverige kommer till VM med fem mållösa timmar i bagaget. I Tyskland har man respekt för den blågula disciplinen – men knappast för anfallsspelet.”

– Jag skulle inte bli förvånad om Sverige spelar 0-0 i alla VM-matcher, säger Kicker-journalisten Hardy Hasselbruch.

Nannskogs kritik i SVT rör uttalat anfallsspelet. Forsberg uppträder trögt och med avsaknad av sin tidigare så mästerliga speluppfattning. Samspelet Berg och Toivonen sackar.

Min uppfattning är att deras agerande kan ha blivit för uppstyrt och reglerat och de tycks ha förlorat lekfullheten, modet och instinkterna att gå framåt.

Även ett par mittfältare tycks ha tappat säkerhet och självförtroende. En med stort skägg som har god teknik och speluppfattning får beröm för sin senaste insats. Det jag såg var felbeslut, tappade bollar, fel och missade passar.
Uppfattade också en fantasilöshet som gjorde att man körde fast på högeryttersidan där de flesta uppspelen och anfallen hamnade.

Om det inte är så att Janne har mörkat hur man ska spela så har jag inga förväntningar alls. 0-0 kan till och med vara en framgång. Janne har säkert klart för sig vilken kapacitet spelare besitter. Men för att det ska ut måste de också få släppas fria. Jag minns 1994. Uppladdningen för den turneringen var inte heller den bästa. Kanske kan mirakel ske här också.
Men jag är tveksam till att vi har samma kvalitetsspelare idag. Vi bör nog vara nöjda med att ha kommit till VM och sedan tacksamma för eventuella poäng. Jag är mest bekymrad över att bli utskåpade och förnedrade av Tyskland. De är mästerliga strateger och borde ha läst svagheterna i det svenska försvaret.

Jo, jag har nog aldrig varit så pessimistisk inför en turnering.
Motivation och insats slår klass sägs det ju…
Minns också Sverige vändning mot Tyskland (2012) från 0-4 underläge till 4-4.

De värsta motståndarna är kanske svenska sportjournalister som i alldeles fel ögonblick skruvar upp förväntningarna. Sydkorea ska vi ju slå .. eller hur.

Minns rapporten från VM i Berlin 1936 … Japaner Japaner Japaner. Allt började så bra mot Japan med ledning med 2-0 i halvtid. Men japanerna vände till 3-2 och Sven Jerrings ord ”japaner, japaner japaner” har för alltid etsat sig fast i den svenska idrottssjälen. Och i OS 2016 slog Japan ut Sverige i gruppspelet. Nu dags för Korea.

Börje Peratt

Gruppspelet
Månd 18 juni kl 14:00: Sverige – Sydkorea
Lörd 23 juni kl 20:00: Tyskland – Sverige
Onsd 27 juni kl 16:00: Mexico – Sverige

Annonser

Lag Edin upphöjde curling till skön konst och vann VM

Lag Niklas Edin besegrade Kanada i VM-finalen i curling i Las Vegas, April 2018. Sättet man gjorde det på var inte bara slagkraftigt utan taktiskt vackert.

Personligen finner jag att denna sportprestation överträffar det mesta utfört av ett svenskt landslag eller individuell svensk idrottsman, jämförbar med Ingemar Johansson då han vann titelmatchen i tungvikt mot Floyd Patterson 1959.

Svenskarna, Niklas Edin, Oskar Eriksson, Rasmus Wranå och Christoffer Sundgren har imponerat i VM. De förlorade bara en match under gruppspelet, mot Norge, och slog Sydkorea i semifinalen.

Jo finalen var en knockout och vid ställningen 7-3 gav Kanada upp.
Tyvärr har svensk idrott bestämt sig för att inte ekonomiskt satsa på dessa toppatleter. Det är kontraproduktivt. När vi nu har både damer och herrar i rankade ettor i världen så måste det på alla sätt värnas och stimuleras.

Tack för en utsökt underhållning i sportslig och konstnärlig yppersta världsklass.

Börje Peratt

Det borde vara matchstraff!

På kort tid har jag nu sett tre uppenbara matchstraff. Två i ishockey och en i fotboll.

Den första var i sista gruppspelsmatchen i OS mellan Finland och Sverige då Finlands lagkapten Petri Kontiola brutalt nockade Jonas Ahnelöv med otillåten tackling (charging) mot huvudet. Fyra domare underlät brottet och det blev inte ens utvisning. Jonas Ahnelöv är borta från resten av turneringen med hjärnskakning.

Den andra situationen är semifinalen i damhockey mellan USA och Finland. Där USAs lagkapten Meghan Duggan brutalt knätacklar Ronja Savolainen. Den typ av tackling som kan orsaka så svåra skador att spelare aldrig kommer tillbaka. Återigen fyra domare som friar när det borde vara 5 minuter och matchstraff. I amerikansk press kallar man det kollision när det är uppenbart att Duggan kör rakt fram i hög fart och avsiktligt klipper Savolainen. Det tråkiga är att transatlantiska spelare ofta kommer undan med råa överfall där man i Europeisk hockey och tom i NHL även efteråt kan ytterligare bestraffa sådana brott med längre avstängningar.

Så igår kväll (19 feb) FA-cup match mellan div 3 laget Wigan och Premier League laget Manchester City ointaglig etta i högsta serien. En match där på förhand Manchester City borde vinna överlägset. Men Wigan stretar mot och trots mängder av City chanser står det 0-0 långt in i andra halvlek. Då plötsligt tacklar en Cityspelare med sträckt ben och fot mot en Wiganspelares fötter.

I alla böcker är det illrött och utvisning. Domare plockar fram ett gult kort och det blir uppror bland  Wiganspelare och tränaren på bänken blir vansinnig. Uppenbarligen får huvuddomaren instruktioner via öronsnäckan och han tar fram rött kort, den enda giltiga färgen för detta brott på fotbollsplanen. Trots en man kort dominerar City fortsatt matchen men vid en kontring släpper en Cityback oförklarligt bollen bakåt och en störtande Wiganspelare kommer först och sätter bollen i bortre. 1-0 och City ute ur FA-cupen.

Wigan möter nu Southampton i kvartsfinal och sensationen kan inte upprepas igen. Eller ?

Man skulle hoppas att domarna i hockey också har en överdomare som kan korrigera tokiga beslut.

Börje Peratt

 

Sverige besegrade Italien med 1-0

Att sitta i en engelsk Pub vid Sagrada Familglia och trängas med italienska och svenska fans för att se kvalmatchen till VM var  en härlig upplevelse.

Första halvleken imponerade Sverige med sin offensiva strategi och det var länge sedan jag sett svenska landslaget i fotboll spela så modigt och så bra. Utan tvekan en effekt av de riktlinjer som förbundskaptenen Janne Andersson hade dragit upp.

Italien hade en farlig chans men Sverige dominerade stora delar av halvleken. Sverige fick ett antal frisparkar straxt utanför italienska straffområdet och till min förvåning fick inte Sebastian Larsson uppgiften att lägga dessa. Istället fick Forsberg som kanske är vår bästa spelare just nu denna uppgift. Han förvaltade den inte särskilt bra. Först högt över och sedan i muren. Det visar att han inte har Beckhamkoll. Där är Sebbe bättre så jag hoppas han får chansen i Milano om den infinner sig.

Högerbacken Emil Krafth som ersatte avstängde Lustig gjorde en klart godkänd insats och var också den som kastade inkastet som ledde till 1-0 målet. En härlig insats av Albin Ekdals ersättare Jakob Johansson som inte tvekade att ladda kanonen när chansen kom.

Det som också gladde denna afton var svenskarna tveklöshet. De forecheckade och satsade på varje boll. Hoppas detta mod finns i returen i Italien på måndag. Mittbacken Andreas Grankvist utsågs av en församlad ”journalistkår” till matchens lirare.

Som vanligt höll jag på att säga, så kunde vi se italienska döende svanar i snart sagt varje närkamp. Giorgio Chiellini förnekar sig aldrig, pinsamt värre. Förhoppningen är att domaren i Milan står emot dessa italienska buskis-skådespel.

Spännande lär det bli.

Börje Peratt

 

Svenska kommentatorer som tar ut seger i förskott

När svenska kommentatorer utgår från att Sverige ska vinna, motståndarna är underlägsna och det är bara att plocka hem segern i förskott så har vi väl lärt oss att då är det bara att stänga av teven.

Vi fick inte alla de av sportens journalister utlovade medaljerna i friidrottsVM och nu senast åkte svenska fotbollslandslaget på däng mot Bulgarien som vann hemma med 3-2.

Detta påminner mig om filmen A Bronx Tale [I skuggan av Bronx]

Huvudpersonerna gangstermobben och deras påhäng loosern Eddie Mush är på galoppbanan och alla har de spelat på samma häst. När denne Mush vandrar nedför läktaren och förbi gangstergänget som står och hurrar för sin häst och ser Mush hurra för samma häst så river de och kastar sina biljetter/bevis för vad de satsat på. Trots att deras häst är i ledningen.

Eftersom Mush firar segern i förskott vet de att deras häst är torsk.

Den känslan får jag varje gång dessa kommentatorer både i press, och TV tar ut svenska segrar i förskott. Och tyvärr tycks de aldrig lära sig. Det är bristande respekt för motståndet, detta är bristande ödmjukhet inför uppgiften och det är inkompetensförklaring av sin egen rapporterande roll. Nej sportjournalister är inga orakel. När Tre Kronor åkte på däng mot finska lejonen i VM-finalen för några år sedan hade den finska coachen tapetserat omklädningsrummet med svenska kvällspressens löpsedlar som utmålade finska landslaget till slagpåsar.

Jo svensk press/media kan ibland bli svenska idrottares värsta motståndare.

Börje Peratt

 

Vill norsk skidåkning ha fritt fram för egen doping där andra bestraffas?


Så har då Therese Johaug fått sin dom på 18 månader helt i paritet med reglerna. Hon och hennes supportrar anser det vara misstagsdoping och att hon bör frias.

Under ett antal år från 1984 hade jag en uppgift att förmedla pionjärarbetet inom doping på uppdrag av Sveriges Riksidrottsförbund. Jag blev väl insatt i strategier, problematiker, såväl tekniska som praktiska och gjorde även dokumentärfilm om det.

Det första projektet döptes till ”Ärlig Kamp” och lade tonvikten på det moraliska åtagandet, att inte fuska sig till fördelar. Detta har genomsyrat RFs arbete sedan dess. Länk

Jag har mot denna bakgrund idag ingen förståelse för de norska reaktionerna mot Johaugs utökade straff. Att norska skidförbundet dabbade sig och provocerade resten av skidvärlden med ett alldeles för lindrigt straff har bara förlängt Johaugs lidande.

Några av Norges mest framstående skidåkare såsom Björgen och Northug inklusive Johaug orerar om orättvisa och att vi alla andra är avundsjuka. Man undrar faktiskt vad det är de petar i sig.

En av våra mest lysande friidrottsstjärnor, Linda Haglund drabbades av konsekvenserna av hennes tränares ambitioner som stred mot dopingreglerna.

Linda fastnade 1981 i en dopingkontroll under SM, och fick samma bestraffning som Johaug efter att sig själv ovetandes utsatts för sin finske tränares manipulation. Linda genomgick också en kamp för att bli friad men fick avslag. Hon försökte komma tillbaka men lyckades inte med det.

Skulle Johaug nu överklaga så lär inte straffet bli mindre.
Norge som har de största resurserna inom skidvärlden borde naturligtvis istället för att klaga utbilda sina atleter, tränare, kostinstruktörer och läkare så att de vet vad som gäller. Arrogans, nonchalans, slarv, vad som än är orsaken så får man ta på sig skulden och se till att det inte upprepas. Och även om nu Johaugs läkare självmant avgick så är det atleten som är ytterst ansvarig. Det råder inget tvivel om att paketet med den salvan som hon sägs ha tagit har tydliga varningstexter.

Andra länders idrottare har frågat sig, innan Johaug åkte fast, hur det kommer sig att norska skidlandslaget i olika rättsliga sammanhang har särbehandlats och gått fria från överträdelser där andra har bestraffats.

Man har redan fått genom rätten till astmadoping även av fullt friska atleter och ner i junioråldrarna, vilket lägger ett dystert sken över hela längdskidåkningen.

Varför ska norsk statsdoping behandlas annorlunda än rysk?

Börje Peratt

London 2017 underprestationens VM


I slutfasen av friidrotts-VM i London 2017 kan man fundera inte bara över de aktivas underprestationer utan även arrangörens. I det senare fallet gäller det oförmåga att sköta stavhoppets ribba och kuddar och mätning av längdhopp och kastgrenar.

Under damkvalet i stav låg kuddarna fel och det påverkade så att bland annat en av våra kvinnlig stavhoppare missade isättningen och rev ut sig. ”Michaela Meijer kan ha blåsts på medalj – bilder visar skandalen”.

Underbarnet Duplantis gick också gråtande från herrarnas stavfinal. Funktionärerna klarade inte av att lägga ribban rätt och Duplantis visade tydlig frustration över en lutande ribba inte bara en gång. Under tiden kunde man se hur han huttrande fick vänta och uppenbarligen tappade fokus. Ingen vild gissning att det påverkade hans rivningar.

Det blev också tveksamma mätningar i kula där man ser hur kulan slår ned på en linje men uppenbarligen måste mätningarna ha gjorts från annat märke. Motsvarande även i längdhopp. Det sades att det inte mättes som förr, på plats, utan av någon videotekniker som satt på annat ställe och skulle avgöra nedslag och avstånd. Det säger sig självt att det finns stor risk för att denna tveksamma mätmetod kan ha drabbat vissa och favoriserat andra.

När man nu sannolikt kommit till rätta med doping så är det trist att IAAF som arrangerat festen har misslyckats med de avgörande detaljerna och förmodligen har det lett till fel i medaljutdelningen.

Sedan kan man som sagt undra över de aktivas underpresterande. Förutom faktorer som bristande arrangemang och ofördelaktigt väder är ett antagande att rädslan för att åka fast i doping har fått möjliga fuskare att hålla igen på de blå pillren och konsekvenserna blir då sämre tider och kortare kast.

Börje Peratt