Sverige besegrade Italien med 1-0

Att sitta i en engelsk Pub vid Sagrada Familglia och trängas med italienska och svenska fans för att se kvalmatchen till VM var  en härlig upplevelse.

Första halvleken imponerade Sverige med sin offensiva strategi och det var länge sedan jag sett svenska landslaget i fotboll spela så modigt och så bra. Utan tvekan en effekt av de riktlinjer som förbundskaptenen Janne Andersson hade dragit upp.

Italien hade en farlig chans men Sverige dominerade stora delar av halvleken. Sverige fick ett antal frisparkar straxt utanför italienska straffområdet och till min förvåning fick inte Sebastian Larsson uppgiften att lägga dessa. Istället fick Forsberg som kanske är vår bästa spelare just nu denna uppgift. Han förvaltade den inte särskilt bra. Först högt över och sedan i muren. Det visar att han inte har Beckhamkoll. Där är Sebbe bättre så jag hoppas han får chansen i Milano om den infinner sig.

Högerbacken Emil Krafth som ersatte avstängde Lustig gjorde en klart godkänd insats och var också den som kastade inkastet som ledde till 1-0 målet. En härlig insats av Albin Ekdals ersättare Jakob Johansson som inte tvekade att ladda kanonen när chansen kom.

Det som också gladde denna afton var svenskarna tveklöshet. De forecheckade och satsade på varje boll. Hoppas detta mod finns i returen i Italien på måndag. Mittbacken Andreas Grankvist utsågs av en församlad ”journalistkår” till matchens lirare.

Som vanligt höll jag på att säga, så kunde vi se italienska döende svanar i snart sagt varje närkamp. Giorgio Chiellini förnekar sig aldrig, pinsamt värre. Förhoppningen är att domaren i Milan står emot dessa italienska buskis-skådespel.

Spännande lär det bli.

Börje Peratt

 

Annonser

Svenska kommentatorer som tar ut seger i förskott

När svenska kommentatorer utgår från att Sverige ska vinna, motståndarna är underlägsna och det är bara att plocka hem segern i förskott så har vi väl lärt oss att då är det bara att stänga av teven.

Vi fick inte alla de av sportens journalister utlovade medaljerna i friidrottsVM och nu senast åkte svenska fotbollslandslaget på däng mot Bulgarien som vann hemma med 3-2.

Detta påminner mig om filmen A Bronx Tale [I skuggan av Bronx]

Huvudpersonerna gangstermobben och deras påhäng loosern Eddie Mush är på galoppbanan och alla har de spelat på samma häst. När denne Mush vandrar nedför läktaren och förbi gangstergänget som står och hurrar för sin häst och ser Mush hurra för samma häst så river de och kastar sina biljetter/bevis för vad de satsat på. Trots att deras häst är i ledningen.

Eftersom Mush firar segern i förskott vet de att deras häst är torsk.

Den känslan får jag varje gång dessa kommentatorer både i press, och TV tar ut svenska segrar i förskott. Och tyvärr tycks de aldrig lära sig. Det är bristande respekt för motståndet, detta är bristande ödmjukhet inför uppgiften och det är inkompetensförklaring av sin egen rapporterande roll. Nej sportjournalister är inga orakel. När Tre Kronor åkte på däng mot finska lejonen i VM-finalen för några år sedan hade den finska coachen tapetserat omklädningsrummet med svenska kvällspressens löpsedlar som utmålade finska landslaget till slagpåsar.

Jo svensk press/media kan ibland bli svenska idrottares värsta motståndare.

Börje Peratt

 

Vill norsk skidåkning ha fritt fram för egen doping där andra bestraffas?


Så har då Therese Johaug fått sin dom på 18 månader helt i paritet med reglerna. Hon och hennes supportrar anser det vara misstagsdoping och att hon bör frias.

Under ett antal år från 1984 hade jag en uppgift att förmedla pionjärarbetet inom doping på uppdrag av Sveriges Riksidrottsförbund. Jag blev väl insatt i strategier, problematiker, såväl tekniska som praktiska och gjorde även dokumentärfilm om det.

Det första projektet döptes till ”Ärlig Kamp” och lade tonvikten på det moraliska åtagandet, att inte fuska sig till fördelar. Detta har genomsyrat RFs arbete sedan dess. Länk

Jag har mot denna bakgrund idag ingen förståelse för de norska reaktionerna mot Johaugs utökade straff. Att norska skidförbundet dabbade sig och provocerade resten av skidvärlden med ett alldeles för lindrigt straff har bara förlängt Johaugs lidande.

Några av Norges mest framstående skidåkare såsom Björgen och Northug inklusive Johaug orerar om orättvisa och att vi alla andra är avundsjuka. Man undrar faktiskt vad det är de petar i sig.

En av våra mest lysande friidrottsstjärnor, Linda Haglund drabbades av konsekvenserna av hennes tränares ambitioner som stred mot dopingreglerna.

Linda fastnade 1981 i en dopingkontroll under SM, och fick samma bestraffning som Johaug efter att sig själv ovetandes utsatts för sin finske tränares manipulation. Linda genomgick också en kamp för att bli friad men fick avslag. Hon försökte komma tillbaka men lyckades inte med det.

Skulle Johaug nu överklaga så lär inte straffet bli mindre.
Norge som har de största resurserna inom skidvärlden borde naturligtvis istället för att klaga utbilda sina atleter, tränare, kostinstruktörer och läkare så att de vet vad som gäller. Arrogans, nonchalans, slarv, vad som än är orsaken så får man ta på sig skulden och se till att det inte upprepas. Och även om nu Johaugs läkare självmant avgick så är det atleten som är ytterst ansvarig. Det råder inget tvivel om att paketet med den salvan som hon sägs ha tagit har tydliga varningstexter.

Andra länders idrottare har frågat sig, innan Johaug åkte fast, hur det kommer sig att norska skidlandslaget i olika rättsliga sammanhang har särbehandlats och gått fria från överträdelser där andra har bestraffats.

Man har redan fått genom rätten till astmadoping även av fullt friska atleter och ner i junioråldrarna, vilket lägger ett dystert sken över hela längdskidåkningen.

Varför ska norsk statsdoping behandlas annorlunda än rysk?

Börje Peratt

London 2017 underprestationens VM


I slutfasen av friidrotts-VM i London 2017 kan man fundera inte bara över de aktivas underprestationer utan även arrangörens. I det senare fallet gäller det oförmåga att sköta stavhoppets ribba och kuddar och mätning av längdhopp och kastgrenar.

Under damkvalet i stav låg kuddarna fel och det påverkade så att bland annat en av våra kvinnlig stavhoppare missade isättningen och rev ut sig. ”Michaela Meijer kan ha blåsts på medalj – bilder visar skandalen”.

Underbarnet Duplantis gick också gråtande från herrarnas stavfinal. Funktionärerna klarade inte av att lägga ribban rätt och Duplantis visade tydlig frustration över en lutande ribba inte bara en gång. Under tiden kunde man se hur han huttrande fick vänta och uppenbarligen tappade fokus. Ingen vild gissning att det påverkade hans rivningar.

Det blev också tveksamma mätningar i kula där man ser hur kulan slår ned på en linje men uppenbarligen måste mätningarna ha gjorts från annat märke. Motsvarande även i längdhopp. Det sades att det inte mättes som förr, på plats, utan av någon videotekniker som satt på annat ställe och skulle avgöra nedslag och avstånd. Det säger sig självt att det finns stor risk för att denna tveksamma mätmetod kan ha drabbat vissa och favoriserat andra.

När man nu sannolikt kommit till rätta med doping så är det trist att IAAF som arrangerat festen har misslyckats med de avgörande detaljerna och förmodligen har det lett till fel i medaljutdelningen.

Sedan kan man som sagt undra över de aktivas underpresterande. Förutom faktorer som bristande arrangemang och ofördelaktigt väder är ett antagande att rädslan för att åka fast i doping har fått möjliga fuskare att hålla igen på de blå pillren och konsekvenserna blir då sämre tider och kortare kast.

Börje Peratt

Justin Gatlin tystade London

Justin Gatlin omfamnas av Usain Bolt efter 100 m finalen i VM i London 2017 (Photo: Patrick Smith, Getty Images)


100 metersfinalen i VM i London 2017 skulle bli Usain Bolts avsked som obesegrad. Mottagandet då han visade sig för Londonpubliken visade inga gränser. Han hyllades som den stora segrare han är. Huvudmotståndaren var den unge amerikanen Christian Coleman, 21.

När Coleman ropades ut var det ganska tyst men när landsmannen Justin Gatlin, 35 år (!) visades på bildskärmen började buandet och det ökade till crescendo då namnet ropades ut. Gatlin har dömts för doping och avtjänat 4 års avstängning och nu kommit tillbaka. Men möttes således utanför ”fängelseportarna” av ett massivt buande. Nej han var inte förlåten.

Jag är kluven. Många vill ha livstids avstängning för doping andra säger att har man avtjänat sitt straff ska man ges en ny chans. Stigmat är för evigt, ”Fuskare”. Med det i åtanke reflekterar jag över den ryska statsdopingen som lett till att de avstängts från deltagande i den internationella gemenskapen. Samtidigt som norsk statsdoping av skidlandslaget, där även unga friska juniorer ska astmadopa sig, fått frisedel. Nåväl tillbaka till Gatlin.

Gatlin vann och tystade publiken. Revanschens sötma fick med denna seger en episk ton. Med viss bismak gläds jag ändå med Gatlin. Han är 35, detta torde vara bland hans sista framträdande och han tog det finaste guldet i VM. Gatlin är beviset på att det är inte över förrän ”the fat lady sings”.

Jag gratulerar alla segrare på podiet där Bolts panna torde komma överst trots bronsplaceringen.

Börje Peratt