Vilken sportlördag!

Lördag den 27 april hade vi att se fram emot ett antal spektakulära idrottsevenemang.

På förmiddagen spelades SM-finalen i innebandy mellan Täby och Mora i Globen. Att Täby damlag gått så långt var en skräll redan det. Att de sedan vann finalen blev historiskt. Stort grattis Täby!
AB skrev Täby skrällde sig hela vägen till SM-guld. Resultatet blev hela 7-4 till Täby.

Sedan var de dags för fjärde finalmatchen i hockey av möjliga sju mellan Djurgården och Frölunda också den i Globen. Frölunda ledde matchserien med två-ett. DIF var piskade att vinna för att utjämna. Frölunda tog rättvist ledningen i matchen med 2-0 och spelade ut Djurgården i första perioden. Men efter en Djurgårdsstraff som studsade mellan den liggande Frölundamålvaktens benskydd och sakta gled in i mål hade DIF reducerat till 2-1. Hur Djurgården sedan kunde kvittera och ta ledningen var nästan en gåta. Frölunda var så mycket bättre. Det fanns likheter från första matchen då ett jagande DIF i ett måls underläge drog på sig en onödig utvisning och i stort sett omöjliggjorde utjämning. Samma hände nu Frölunda. En mycket spännande match slutade 3-2 i DIF favör. En eloge till domarna som så här långt kunnat hålla intensivt och tufft spel inom ramarna mycket tack vare deras dialog med spelarna.

Falcks succé – klar för VM-final
Sveriges storhetstid inom bordtennis med världsberömda spelare var för 20 år sedan nu dök det upp en för mig okänd kille i VM semifinal. Mattias Falck, 27, vann semifinalen och är sensationellt framme i VM-final i bordtennis. Nu vill han riva den kinesiska muren. Det som Jan-Ove Waldner gjorde för 20 år sedan och blev odödligförklarad i Kina. Idag söndag (28 april) 13.30 går Finalen i SVT. Vet inte om jag klarar av att se den. Alldeles för spännande. Egentligen borde det inte spela någon roll hur det går. Falck har redan gjort något fantastiskt.

På kvällen spelade Tre Kronor U18 semifinal på Kanada. Man åkte på ett tidigt baklängesmål och några enkla utvisningar och jag tänkte att nu går det som det brukar då domaren stoppar pipan i fickan och nordamerikanerna tillåts spela utan regler. Men så blev det inte. Domarna var konsekventa och tog ut den ena kanadensaren efter den andre för ruff. I sista perioden och trots ganska uselt powerplay lyckades till slut Sverige sätta den avgörande 4-3 pucken. Detta sedan Albin Grewe klivit fram och avgjort matchen med 2:30 kvar. På söndag är det final mot Ryssland som man utklassade i gruppspelet med 3-0, mycket välförtjänt ska tilläggas. I tidigare turneringar brukar Tre Kronor sällan slå samma stornation två gånger. USA slog Ryssland i gruppspelet med 6-3 och förlorade sedan i semi mot just Ryssland. Vi får hoppas att trenden för Tre Kronor bryts. U-18 tror jag inte har lyckats så bra som juniorkronorna gjort så det är väl dags nu. En varningens finger för naiva beslut och ibland räcker försvarstänket inte riktigt till.
Även powerplay är alldeles för statiskt, långsamt och fantasilöst. Hoppas man kunna lösa detta till söndagens final.

Börje Peratt

Bragden – Det svenska bordtennisundret

Häromdagen gick en TV-dokumentär ”Bragden” om det svenska bordtennisundret.

Den 4 april 1989 bröt Sveriges herrlandslag äntligen genom den kinesiska pingismuren. Det hade tagit dem tio långa år. Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Jan-Ove Waldner var de tre som slutligen valdes ut att spela VM-finalen. Intervjuer och unika filmer ur privata arkiv illustrerar både tidsandan, ett dåtida Kina och hur unga dessa spelare faktiskt var. En dokumentär om idrottens och pingisens väsen. Om lusten och passionen för spelet. Om känslan när man befinner sig i zonen och allt är möjligt.

(SVT) Bragden på SVT play

Johan Croneman DN puffade för dokumentären på sitt sätt

Johan Croneman: Bara en idiot missar ”Bragden”

Det är den största bragden i svensk idrottshistoria. Någonsin. Alla kategorier. Den 4 april 1989 slår Sverige Kina i bordtennisens lagfinal. 5–0. Johan Croneman ser Henrik Georgssons dokumentärfilm om resan dit och har gåshud i 58 minuter och 44 sekunder.

Vi som var med på den tiden och upplevde bordtennisens popularitet och snabba spridning har naturligtvis ett särskilt förhållande till en sådan här dokumentär. Plötsligt minns man alla timmar man stod och nötte sin forehand. Och då det inte fanns bord till alla gick vi över till rundpingis.

Ska man säga något om framgången så är det några centrala faktorer.

  • Ett förbund som bestämt sig för att satsa
  • Mycket bra tränare och förbundskaptener
  • Otroligt begåvade spelare som än idag är legender i Kina.

 

Börje Peratt