Vill norsk skidåkning ha fritt fram för egen doping där andra bestraffas?


Så har då Therese Johaug fått sin dom på 18 månader helt i paritet med reglerna. Hon och hennes supportrar anser det vara misstagsdoping och att hon bör frias.

Under ett antal år från 1984 hade jag en uppgift att förmedla pionjärarbetet inom doping på uppdrag av Sveriges Riksidrottsförbund. Jag blev väl insatt i strategier, problematiker, såväl tekniska som praktiska och gjorde även dokumentärfilm om det.

Det första projektet döptes till ”Ärlig Kamp” och lade tonvikten på det moraliska åtagandet, att inte fuska sig till fördelar. Detta har genomsyrat RFs arbete sedan dess. Länk

Jag har mot denna bakgrund idag ingen förståelse för de norska reaktionerna mot Johaugs utökade straff. Att norska skidförbundet dabbade sig och provocerade resten av skidvärlden med ett alldeles för lindrigt straff har bara förlängt Johaugs lidande.

Några av Norges mest framstående skidåkare såsom Björgen och Northug inklusive Johaug orerar om orättvisa och att vi alla andra är avundsjuka. Man undrar faktiskt vad det är de petar i sig.

En av våra mest lysande friidrottsstjärnor, Linda Haglund drabbades av konsekvenserna av hennes tränares ambitioner som stred mot dopingreglerna.

Linda fastnade 1981 i en dopingkontroll under SM, och fick samma bestraffning som Johaug efter att sig själv ovetandes utsatts för sin finske tränares manipulation. Linda genomgick också en kamp för att bli friad men fick avslag. Hon försökte komma tillbaka men lyckades inte med det.

Skulle Johaug nu överklaga så lär inte straffet bli mindre.
Norge som har de största resurserna inom skidvärlden borde naturligtvis istället för att klaga utbilda sina atleter, tränare, kostinstruktörer och läkare så att de vet vad som gäller. Arrogans, nonchalans, slarv, vad som än är orsaken så får man ta på sig skulden och se till att det inte upprepas. Och även om nu Johaugs läkare självmant avgick så är det atleten som är ytterst ansvarig. Det råder inget tvivel om att paketet med den salvan som hon sägs ha tagit har tydliga varningstexter.

Andra länders idrottare har frågat sig, innan Johaug åkte fast, hur det kommer sig att norska skidlandslaget i olika rättsliga sammanhang har särbehandlats och gått fria från överträdelser där andra har bestraffats.

Man har redan fått genom rätten till astmadoping även av fullt friska atleter och ner i junioråldrarna, vilket lägger ett dystert sken över hela längdskidåkningen.

Varför ska norsk statsdoping behandlas annorlunda än rysk?

Börje Peratt

Annonser

Doping bakom norska skidundret!

Världsmästare Martin Johnsrud Sundby  dömd för astmamedicindoping. (wikicommons)

Världsmästare Martin Johnsrud Sundby dömd för astmamedicindoping. (wikicommons)

Norska skidundret i längdspåren har nu fått sin förklaring. Man har målmedvetet i många år utnyttjat astmamedicin som om alla elitskidåkare i Norge har astma.

Denna medicinering har mer eller mindre påtvingats även ickeastmatiker i den norska skideliten och kan inte betraktas som något annat än medicinering i avsikt att öka prestationsförmågan. Det är per definition doping.

Att som idag bestraffa ryska idrotten för statlig sanktionerad doping borde i detta fall även gälla norsk längdskidåkning. Är det över huvud taget rimligt att en astmatiker ska kunna uppnå elitidrottarnivå i en sport som längdskidåkning?

När svensk landslagsläkare Per Andersson går ut med att Sundby inte har fuskat: ”Det är inte gjort medvetet för att nå en prestationsförbättring”, så är han mer än lovligt naiv. Ett exempel på ”die dumme Schweden.”

Bland dem som systematiskt utnyttjat astmamedicin, i syfte att besegra sina motståndare, finns i stort sett alla toppåkare i Norge.

Ytterst beklagligt om detta inte får konsekvenser i form av ett allmän förbud för att stävja fusket.

Börje Peratt

 

 

Ulf Carlssons klavertramp 10 på richterskalan.

Förre friidrottskapten Ulf Carlsson har i ett officiellt sammanhang utan bevis det extremt dåliga omdömet att anklaga en idrottare för doping. NWT

Nu är det inte vem som helst i skottgluggen utan Zlatan, en svensk nationalhjälte och internationell storstjärna inom den största världsidrotten fotboll.

Påhoppet får således global uppmärksamhet och blir i sammanhanget ytterst märkligt. Man ställer sig frågan varför? Efteråt har Ulf Carlsson bett Zlatan om ursäkt i ett öppet brev, men det hjälper liksom inte. Ulf Carlsson kan pudla sig resten av sitt liv, rulla sig i tjära runt jorden och smeta in sig i hönseriets alla fjädrar. Inget kan rädda honom nu.

Zlatan stämmer Ulf Carlsson

Carlssons uttalande har besudlat Zlatan på ett oförlåtligt sätt. I Saudiarabien hade de sannolikt mer eller mindre piskat ihjäl Carlsson. I USA hade det blivit miljonskadestånd och i Sverige riskerar han att få ett strängt straff för brott mot yttrandefriheten och ett för svenska förhållande högt skadeståndskrav. Dock är det ju inte pengar som Zlatan behöver, antagligen skulle han skänka bort dem. Men värst av allt för Carlsson själv, blir nog att han gjort sig till persona non grata. Ulf Carlsson har i rollen som hög idrottsledare brutit mot allt som ska symbolisera en ledare och det kommer att förfölja honom resten av hans liv.

Thomas Bodströms inlägg ägnat att förminska fadäsen och uppmaning om att Zlatan skulle ha nöjt sig med ursäkten, håller inte. Om detta övergrepp inte bestraffas så kan vem som helst i fortsättningen gå ut och anklaga idrottare utan bevis. Här måste det statueras exempel. Man får inte inför öppen ridå, spekulera på det sätt som Carlsson gjort.

Jag skulle, i samma anda som Carlsson, kunna ta mig rätten att spekulera över hans mentala tillstånd. Är missbruksproblem en förklaring till att omdömet så allvarligt svikit honom. Eller en hjärnskada. Carlsson har själv dopat sig under sin idrottskarriär och vi vet att sådant kan ge allvarliga hälsoproblem och personlighetsförändringar.

Hur ärendet nu påverkar Zlatan återstår att se. Men det är olyckligt att han ska behöva ha detta moln över sig då han står på toppen i slutfasen av sin karriär och inför några av sina absolut mest utmanande uppgifter.

Börje Peratt