
Det i semifinalen bortdömda svenska damfotbollslandslaget reste sig mot England i bronsmatchen och vann med 2-1. Då ska man ha i betänkande att England fick en vilodag mer och spelade en normal matchtid i semifinalen mot USA medan Sverige fick en semifinalmatch mot Nederländerna med förlängning 30 minuter i svår värme.
Återhämtningen inför bronsmatchen var kort och i slutet av andra halvlek mot England var det många som knäade. Ett tidigt byte i första halvlek på den utvilade spelaren Rolfö, som tvingades utgå efter 20 minuter på grund av skada, var inte heller gynnsamt. Nu kom Hurtig in och gjorde en mycket bra match men det bytet hade förhoppningsvis kunnat sparas till andra halvlek.
Motsvarande problematik var att vår kanske bästa spelare Asllani tvingades utgå i halvlek och in kom Julia Zigiotti Olme som är duktig individualist men knappast har motsvarande passningsskicklighet och kvalitet som Asllani. Förbundskapten Peter Gerhardsson hade ju koll på sina spelare men nog hade jag velat ha en frisk Elin Rubensson på höger eller varför inte Olivia Schough? Sedan hade man kunnat kasta in Nathalie Björn som central defensiv forward när Asllanis byttes ut, vilket man visste med stor sannolikhet skulle komma. Som sagt från läktaren är man oinsatt i problematikerna och det blir bara mina tyckanden.
Man kan säga att matchen hade två ansikten. Fram till Rolfö utgick och Asllani blev sittande på plan var Sverige ganska överlägsna och hade bud på fler mål än de två som först Asllani och sedan Jakobsson mycket vackert knorrade in.
Tyvärr blev det i andra halvlek mer panik än skönspel och många långa bollar på toppforwards, som oftast gick till motståndarna och omgående tvingade svenskorna till försvar och jagande efter boll. Här skulle man kanske önska att den taktiken kunde korrigeras. Inte orkar man mer om man ständigt måste jaga boll.
Nilla Fischers räddning på mållinjen då hon nickade bort ett kanonskott lär bli legendariskt.
Den ryska domaren var i en helt annan och bättre klass än den kanadensiska partiska domaren i semi och nu kom även VAR att göra sitt jobb vilket innebar att Englands kvitteringsmål till 2-2 i slutet på första, dömdes korrekt bort för hands.
Sverige värdiga bronsmedaljörer!
Man kan naturligtvis spekulera över hur en final mot USA skulle kunna gå men givet de mycket lågt ställda förväntningarna på detta svenska landslag var redan segern mot Tyskland en bragd och bronset förstärker denna oväntade framgång.
Börje Peratt
Sveriges startelva: 1 Hedvig Lindahl – 4 Hanna Glas, 5 Nilla Fischer, 3 Linda Sembrant, 6 Magdalena Eriksson – 15 Nathalie Björn, 9 Kosovare Asllani, 17 Caroline Seger (K) – 10 Sofia Jakobsson, 11 Stina Blackstenius, 18 Fridolina Rolfö. Avbytare som kom in: 8 Lina Hurtig, 13 Amanda Ilestedt, 16 Julia Zigiotti Olme.
Övriga avbytar: 12 Jennifer Falk, 21 Zecira Musovic – 2 Jonna Andersson, 7 Madelen Janogy, 14 Julia Roddar, 16 19 Anna Anvegård, 20 Mimmi Larsson, 22 Olivia Schough, 23 Elin Rubensson.