Manchester City Premier league mästare 2012 efter galen avslutning

Att Manchester City skulle vinna guldet på Etihad Stadium denna söndag trodde de flesta. Men bollen visade sig vara väldigt rund.

Motståndarna Queens Park Rangers som  kämpade för att hänga kvar lyckades trots ett endast 20% bollinnehav kvittera till 1-1. I det läget hade United chans på mästartiteln eftersom man i sin match borta mot Sunderland ledde med 1-0.

Under Citys press  gjorde QPRs lagkapten Barton en vansinnig ”Terrymanöver” och armbågade helt oprovocerat  Citys anfallare Tevez. Något assisterande domare såg. Barton blev utvisad och visade sedan upp huliganfasoner som antagligen kommer att rendera honom en lång avstängning.

Trots en man mer på plan lyckades inte City göra det nödvändiga målet för att kunna vinna ligan. Man hade mängder av chanser och bollen på mållinjen. Under denna press lyckades istället QPR få till en kontring och tog ledningen med 2-1. Matchen gick mot övertid och tränaren Mancini hade bytt in de båda anfallarna Dzeko och Balotelli. Nu var det bara anfall som gällde.

Mancini var helt galen på sidan och City publiken i sådan upplösning att många grät öppet ut sin förtvivlan över att riskera förlora den givna titeln som man så länge väntat på. När 90 minuter gått låg City under med 1-2 och var tvungna att göra två mål. Fjärdedomaren visade fem minuters övertid. Även denna tid rann iväg men vid drygt 91 minuter fick City ännu en av många hörner.

Tiden tickade iväg mot mot 92:a minuten då Dzeko nickade in 2-2 på en välslagen hörna. I 94:e minuten fick  Aguero bollen, dribblade sig förbi försvaret fram till ett friläge och satte guldmålet 3-2.

Denna osannolika vändning och detta rafflande slut måste gå till fotbollshistorien som det största gulddramat i Premier League.

Publikens förtvivlan förvandlas till hopp och till galen glädje.

City anhängare stod och grät uppgivet i den 90:e minuten och var helt uppgivna. Vid 2-2 fanns det kanske något hopp men när man inte längre hade naglar att bita på tuggade man sönder hatten eller något annat. Vid 3-2 bröt ett jubel  och en glädje lös som var helt galen.

De då mentalt sargade City fansen hade trots alla bedrövelser kraften att utstöta ett glädjevrål från urkällan. Äntligen slog man lokalkonkurrenten United. Äntligen blev man stadens nummer ett.

Stort grattis till en värdig mästare.

Börje Peratt

BBC Sport

Guardian

Therese Alshammar belönades med Jerringspriset

Therese Alshammars välförtjänta Jerringspris är en erkänsla från folket.

Med stor glädje följde jag resultatet av den spännande omröstningen till Jerringpriset. Och jag är så tacksam för svenska folkets val. Den som vet något om vilket oerhört slit simmare gör inser att denna karismatiska och vackra idrottskvinnas insats är exceptionell.

Jag vill inte förringa någon av de andra kandidaterna men jag kan garantera att de i träningstid inte kommer i närheten av Alshammars insats. Kanske om man lägger samman de övriga kandidaterna.

Genom ett TV-reportage (i SVT Pep-Talk) om simning 1986 fick jag en inblick i träningsdoserna. Redan som ung går man till simbassängen och kör en timme eller mer innan skolan börjar. Sedan kör man kanske två-tre timmar efter skolans slut, minst sex dagar i veckan, ofta alla veckans dagar med extra hård träning lördag söndag. Och detta startar för de allra flesta toppsimmare redan på lågstadiet. Det är bara gymnastiken (tror jag) som kan mäta sig i tid och intensitet.

Therese är idag 33 år. Man kan alltså räkna på 25 års simmande och då hamnar vi på 30-40 000 timmar. Och hon vill fortsätta! De flesta toppsimmare lägger av mellan 20-25 års ålder.

Alldeles oavsett hur det går i framtiden så har Therese Alshammar skänkt oförglömliga idrottsminnen och hon var så väl värd priset. Att Hans Chrunack fick hämta priset (Therese var på träningsläger i Mexico) känns också rätt. Han var en bidragande källa till framgången och inspirerade som simlandslagets förbundskapten 1991-2000, simningsboomen där Therese kom fram.