Sveriges damlandslag i fotboll i OS-final !

Hedvig Hedvig Lindahl, målvakt i svenska damlandslaget är det stora utropstecknet och en avgörande anledning till att svenskorna nu står i OS-final.

Två mycket tydliga beteendeförändringar hos Lindahl är de snabba utkasten och att hon går på boll på straffarna. Det senare har varit avgörande för att Sverige vann mot både USA och Brasilien. Jag har använt mig av en sådan metod då jag tränat målvakter redan på 1990-talet men funnit föga gehör hos eliten.  Se: Träna målvakter att gå på boll i straffsparkar.

Naturligtvis fanns många andra orsaker till att Sverige har besegrat både USA och Brasilien med samma taktik. Sundhage har fått hela laget med sig på ett disciplinerat defensivt upplägg. Där Sundhage helt utgått från de resurser truppen erbjuder. I straffsparksläggningen har våra spelare varit exceptionellt säkra inte minst Lisa Dahlqvist. Vilken kyla!

Jag är oerhört glad över de framgångar man nått men det här spelet kommer sannolikt inte att räcka mot Tyskland. Motståndarna har nu naturligtvis två matcher där de kan studera hur de ska lösa Sveriges igelkottstaktik. Och Tyskland har de offensiva spelarna som kan göra det.

Vad som skiljer i det svenska landslaget och som står ut här är att vi saknar en targetplayer på topp. Ingen av våra tre toppforwards, Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och det unga stjärnskottet Stina Blackstenius, kan ta emot en boll och hålla den. Man kan här även undra över spelförståelse och passningskvalitet. Den bristen gäller egentligen med få undantag hela laget med Caroline Seger som ett av få undantag.  Vi kan naturligtvis inte jämföra med Zlatan men nog borde vi kunna förvänta oss mer av spelare som tränar varje dag. Skulle man klara av att mentalt bibehålla lugnet och ge sig tid, även då det krävs snabba beslut, skulle kanske samspelet bli bättre.

Skulle man bli bättre här skulle det också få en så avgörande betydelse för det egna lagets möjligheter att både vila och skapa anfallsmöjligheter. Idag finns egentligen bara Olivia Schough som forwardsalternativ som kan hålla boll och göra bra passningar, då Kosovare Asllani kan vara för vek som toppforward och gör väldigt bra ifrån sig som bollhållare och uppspelare på mittfältet.

Tycker också att Emilia Appelqvist överraskade mot Brasilien. Hela backlinjen och mittbacksparet med Nilla Fischer och Linda Sembrant har lyckats avstyra motståndarna på ett förnämligt sätt. Det man skulle kunna önska är att Sembrant inte bara tjongar iväg bollar utan också försöker nå medspelare.

Jag hoppas verkligen att Sverige kan genomföra finalen med en taktik som håller och att den energi och det självförtroende man byggt upp räcker. Och som man brukar säga ”motivation slår klass”. Fingers crossed.

Egentligen hoppas jag bara på att undslippa en kross. Och att Lindahl fortsätter som i finalspelet, hon är hitintills OS bäste målvakt.

Med det sagt har svenskorna överträffat alla förväntningar och kan vända hem med två mycket tunga skalper, om det inte räcker mot Tyskland.

Börje Peratt

 

 

Annonser

Svenska damlandslagets makalösa seger mot USA i kvartsfinalen i OS

Svenska damlandslagets seger mot USA i OS kvartsfinalen i fotboll mot USA är historisk och en bragd.

Jo jag vet pappa du anser att i idrott finns inga bragder. Men om nu dessa damer blivit så bortdömda som de blev i flera avgörande situationer, där domarteamet i slutskedet inte ens tog de mest uppenbara USA-offsider som kunde ha lett till att USA vann och där Lotta Schelin helt felaktigt fick sitt avgörande 2-1 mål bortdömt är det svårt att inte tala om bragd när man slutligen vann på straffar.

Jag kan förlåta dig Lotta för att du i ett friläge inte passade i rätt ögonblick. Jo jag har dömt ut dig som för seg och oteknisk. Men när du satte första straffen kändes det som att nu skulle det greja sig. Målvakten Hedvig Lindahl (matchens lirare) gjorde i första straffen en chansning (som jag ogillar) men tog  den och Sverige var i ledning, Efter en andra chansning åt fel håll gick sedan Lindahl hela tiden på boll.  Detta gjorde den sista amerikanske straffläggaren osäker och hon slog bollen långt över mål. Om Dalas dotter Dahlqvist satte sin straff så var Sverige i semifinal och USA, fem gånger i OS-final och OS-vinnare 4 gånger, utslagna.

Dahlqvist fick vänta in att USA´s målvakt behövde byta handskar och sedan skickade Dahlqvist in bollen i det ena hörnet där stod Solo ensam i det andra. Den njutningen är oöverträffbar.

Sverige i semi.

Osannolikt javisst, men tror jag detta för mig OS hitintills häftigaste upplevelse. Ja kära medaljtagare förlåt mig.

Go Sweden Go

Börje Peratt

 

Ante Kostelics bör ha gjort sitt i internationell slalom

Alla insatta i slalom oroade sig för vad banläggaren Ante Kostelics skulle hitta på då han lottades att lägga andra åket i salombacken i OS 2014. Denna oro visade sig befogad.

”Svenskarna har medaljläge i slalomen. Men ökände Ante Kostelics bansättning i andra åket oroar.” [1]

Denna förvarning och oro kom att infrias på ett olycksaligt sätt. 12 uråkningar bland de 30 främsta i andra åket däribland Andre Myhrer som låg tvåa inför andra åket.

Familjen Kostelics har gjort avtryck i salomvärlden. Dottern Janica Kostelics förvandlade under sin aktiva period slalom till en konstart. Sonen Ivicas hade en topp men hans tillbakagång har gjort att han hamnat allt längre bak i resultatlisterna.

Kan det bero på att fadern/tränaren Ante Kostelics gör tillvaron för svår och rent av olustig. Det är i alla fall så man upplever hans bansättningar och dagens OS-bana var inget undantag. Så långt från en lustfylld och naturligt prövande utmaning man kan tänka sig. Han frångick alla rekommendationer och orsakade en näst intill ”omöjlig” bana som blev allt annat än slalom. Istället blev det yxåk. Tidigare mycket tveksamma insatser som bansättare har gjort honom ökänd så det är en gåta att han kunde få ansvaret att sätta ett enda åk i OS. Hur som helst tilläts Ante Kostelics att orsaka en parodi i herrarnas slalom i OS 2014. Och detta trots att en teknikansvarig ansåg banan omöjlig och felaktig på flera sätt. Jo Ante Kostelics fick sätta om banan men skulle ha diskvalificerats och ersatts. Nu förvandlades herrarnas slalom till ett sportsligt fiasko.

Ska bli intressant att få se vad Internationella slalomorganisatörer gör nu.
Hur som helst alla de tusen timmar som aktiva och tränare lagt ned på att få en fair chans kan man inte reparera eller återställa och det är för djävligt.

Börje Peratt

1) ”Oron inför andra åket – ökände bansättaren” 22 feb 2014 Aftonladet
2) Dubbelt Österrike när svenskarna körde bort sig 22 feb 2014 SVT Sport
3) Hargin rasar mot slalombanan: ”Är ett skämt” SVT

Dramatisk OS dag då det inte gick Sveriges väg

Kanske skipades det någon slags rättvisa denna trettonde OS-dag då svenska curlingdamerna förlorade guldmatchen mot Canada och fick nöja sig med silver.
Sverige har haft så mycket stolpe in så någon gång var det dags för stolpe ut.

Damkronorna förlorade bronsmatchen mot Schweiz med 3-4. Man kämpade tappert men det håller inte att slå bort så många puckar till icing. Förhoppningsvis inspirerar det till nya tag.

Värre var det för USA som förlorade i sudden mot Canada efter en horribel utvisning. Man kan inte ta bort kampviljan hos Canada men USA var det bättre laget och borde fått fler chanser att spela med en man mer. Vad som gjorde att domarteamet friade Canada men fällde USA är en gåta. Säkert tillfälligheter men synd om USA-tjejerna.

Börje Peratt

Utgör ledarskapet för kvinnlig brottning en belastning?

De kvinnliga brottarna lyckades inte hela vägen i OS och vi måste ställa oss flera frågor. Den viktigaste kommer kanske från svenska folket och Internationella Olympiska Kommittén.

Hur kommer det sig att Sverige sidsteppar en tidigare guldmedaljör Ida-Theres Nerell som redan har sin särskilda plats i Olympiska Spelen till förmån för en helt annan brottare?

Hur kommer det sig att en förbundskapten får favorisera egna adepter?

Svaret är att den som togs ut tränas av förbundskaptenen i brottning, och han valde alltså sin egen adept.

Ida Theres Nerells plats var helig och så länge hon var i topp var den hennes och hon skulle få äran att försvara sin mästartitel.
Förbundet tog all glädje och lyster ur den satsningen.

Jag menar att förbundets agerande kan vara dödsstöten för sporten och man har för lång tid minimerat intresset för kvinnors vilja att pröva brottning.

Redan innan Sofias framträdde i OS var FK’s och brottningsförbundets agerande tvivelaktigt. Man har uppträtt på ett sätt som diskriminerar brottare från den klubb där Nerell är verksam. Det tycks ha att göra med ett ouppklarat kiv mellan ledare och tränare.

Efter Sofia Mattssons medaljmiss i OS kräver Mikael Persson, tränare för Ida-Theres Nerell, att förbundskaptenen Fariboz Besarati avgår.

Nu svarar Svenska brottningsförbundet Kenneth Holmberg, ordförande i förbundets elitkommitté på Perssons kritik.

– Han har varit missnöjd med Fariborz hur länge som helst så det kommer inte som något nytt (SportExpressen)

Resultaten pekar väl ändå på att Mikael Perssons kritik är befogad och ser man inte det då bär man svart bindel för ögonen.

Ida Theres vill brottas för ett annat land. Med tanke på hur hennes eget land svikit henne är det inte så konstigt.

Med Facit i hand kunde FK ha gjort som med Frank Andersson och Christer Gulldén ordna en matchsserie mellan Sofia och Ida i bäst av fem.

Börje Peratt

SvD, DN, SR, SVT, Norra Skåne,

Marginalernas OS

Efter att Tornéus missat bronset med 1 ynka cm i längdhoppsfinalen så hade Sverige uppenbarligen inte haft marginalerna på sin sida.
Sara Algotsson Ostholt tog OS-silver i fälttävlan. Med en hårfin touch på sista hindret förlorade hon guldet. Bommen låg länge kvar men valde att rulla av just som Sara passerat mållinjen och alla jublade över hennes guld. Grymt grymt.

Sedan hade Lisa Nordén guldläge i olympiadens förmodligen hårdaste gren triathlon. Efter nästan två timmar med simning, cykling och löpning korsade hon mållinjen samtidigt med Nicola Spirig, Schweiz. 9 tusendelar ansågs ha skilt dem åt. Grymt, grymt.

Men medan Sara grät över sitt förlorade guld log Lisa över sitt vunna silver.

I dagens medaljsegling i Starbåt skulle Fredrik Lööf och Max Salminen som hade klart brons försöka erövra silvret från Brasilien. Storbritanniens guld ansågs säkert och det var bara en utopisk liten chans som krävde att svenskarna vann och britter kom som bäst åtta. Svt gav faktiskt svenskarna ändå guldchans.

Vid slutlänsen ledde svenskarna och britterna låg femma. Sedan hände något som inte ens kommentatorerna såg. Dock kom bilder från den svenska publiken som jublade och grät. Kommentatorerna gladdes åt det svenska silvret men det var faktiskt bättre än så. Britterna hade seglat bort sig i kampen om att hålla Brasilien bakom sig och slutade just åtta. Guld till Sverige. Äntligen marginalerna på vår sida.
Stort grattis.

Börje Peratt

SvD, DN, SvT, SR

Svenska damlandslaget i fotboll gör sin bästa match men förlorar kvartsfinalen.

Fredagens kvartsfinal mellan Sverige och Frankrike blev en spännande och bra match. Där Sverige ägde boll och för första gången hade långa sammanhängande spel tack vare korta utspel från mål. Här trodde jag målvakten Lindahl fått nya direktiv.
Sverige ägde och också inledningsvis spelet och med ett mycket snyggt nickmål på hörna tog vi ledningen med 1-0.

I det läget när vi äger matchen faller målvakten Lindahl tillbaka till gamla synder. Kvitteringen kommer på en fast situation som föregåtts av ett långt målvaktsutspel och 1-2 målet är precis samma sak. Trots att även innan ett långt utspel från Lindahl gått till Frankrike så upprepar således Lindahl med ett nytt uppspel i bingolottokorgen. Det visar brist på tålamod och speluppfattning. Då måste coachen gå in och styra upp det.

Om man jämför med den franska målvakten som oftast startade med att rulla ut eller spela ut bollen kort och som ofta deltog i tålmodiga samspel med försvarslinjen. Den franska målvakten blev således en elfte utespelare. Denna kompetens har ännu inte Lindahl eller hon har inte fått de direktiven.

När den franske målvakten beslöt sig för en lång boll var det oftast med kontroll.
Till skillnad mot Lindahl hade den franske målvakten nästan alltid en medspelare som hon lyckades nå med de långa utspelen. I stort sett vartenda långt utspel från den franska målvakten startade således ett anfall.
I stort sett vartenda långt utspel från Lindahl gick till motspelare. Och startade farliga motanfall som ledde till baklängesmål.

En annan avgörande skillnad var målvaktspelet vid fasta situationer där den franska målvakten ägde straffområdet och gick ut och plockad ner inläggen.
Lindahl gick sällan ut vilket bidrog till kaoset i försvaret vid de två baklängesmål och när hon går ut så är det för att försöka boxa bort bollen. Det blir sällan kontrollerat.

Samtidigt som jag anser att detta var Sveriges bästa match på länge så blir svagheterna så tydliga. En mittmittfältare som visserligen kör hela vägen in i kaklet men som har svårt att ta emot bollen utan att den studsar iväg. En mittback som alltför ofta missar de långa passen. Tekniska duktiga mittfältare som ändå inte är så bra passningsspelare. Man vårdar helt enkelt inte passen och håller inte i det avseendet fransyskornas nivå.

Ändå tycker jag synd om tjejerna. De var sett över hela matchen det bättre laget men fransyskorna hade en målvakt som avgjorde matchen till deras fördel.

Jag håller således inte med SR om att Sverige gjorde en blek insats, tvärtom. Glenn hävdar att svenskorna gjorde fler misstag. Sett över hela matchen blev det så.
Problemet framåt var också att Schelin var alldeles för ensam på topp. Hon blev lätt att markera och svår att spela på.

Nej här måste man konstaterar att det fanns brister i det taktiska upplägget både vad gäller målvaktsspel och hur spetsen där framme skulle formas. Det blev alldeles för lättläst i båda fallen.

Börje Peratt

DN, SvD, SVT, SR,