Hedvig Lindahl, målvakt i svenska damlandslaget är det stora utropstecknet och en avgörande anledning till att svenskorna nu står i OS-final.
Två mycket tydliga beteendeförändringar hos Lindahl är de snabba utkasten och att hon går på boll på straffarna. Det senare har varit avgörande för att Sverige vann mot både USA och Brasilien. Jag har använt mig av en sådan metod då jag tränat målvakter redan på 1990-talet men funnit föga gehör hos eliten. Se: Träna målvakter att gå på boll i straffsparkar.
Naturligtvis fanns många andra orsaker till att Sverige har besegrat både USA och Brasilien med samma taktik. Sundhage har fått hela laget med sig på ett disciplinerat defensivt upplägg. Där Sundhage helt utgått från de resurser truppen erbjuder. I straffsparksläggningen har våra spelare varit exceptionellt säkra inte minst Lisa Dahlqvist. Vilken kyla!
Jag är oerhört glad över de framgångar man nått men det här spelet kommer sannolikt inte att räcka mot Tyskland. Motståndarna har nu naturligtvis två matcher där de kan studera hur de ska lösa Sveriges igelkottstaktik. Och Tyskland har de offensiva spelarna som kan göra det.
Vad som skiljer i det svenska landslaget och som står ut här är att vi saknar en targetplayer på topp. Ingen av våra tre toppforwards, Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och det unga stjärnskottet Stina Blackstenius, kan ta emot en boll och hålla den. Man kan här även undra över spelförståelse och passningskvalitet. Den bristen gäller egentligen med få undantag hela laget med Caroline Seger som ett av få undantag. Vi kan naturligtvis inte jämföra med Zlatan men nog borde vi kunna förvänta oss mer av spelare som tränar varje dag. Skulle man klara av att mentalt bibehålla lugnet och ge sig tid, även då det krävs snabba beslut, skulle kanske samspelet bli bättre.
Skulle man bli bättre här skulle det också få en så avgörande betydelse för det egna lagets möjligheter att både vila och skapa anfallsmöjligheter. Idag finns egentligen bara Olivia Schough som forwardsalternativ som kan hålla boll och göra bra passningar, då Kosovare Asllani kan vara för vek som toppforward och gör väldigt bra ifrån sig som bollhållare och uppspelare på mittfältet.
Tycker också att Emilia Appelqvist överraskade mot Brasilien. Hela backlinjen och mittbacksparet med Nilla Fischer och Linda Sembrant har lyckats avstyra motståndarna på ett förnämligt sätt. Det man skulle kunna önska är att Sembrant inte bara tjongar iväg bollar utan också försöker nå medspelare.
Jag hoppas verkligen att Sverige kan genomföra finalen med en taktik som håller och att den energi och det självförtroende man byggt upp räcker. Och som man brukar säga ”motivation slår klass”. Fingers crossed.
Egentligen hoppas jag bara på att undslippa en kross. Och att Lindahl fortsätter som i finalspelet, hon är hitintills OS bäste målvakt.
Med det sagt har svenskorna överträffat alla förväntningar och kan vända hem med två mycket tunga skalper, om det inte räcker mot Tyskland.
Börje Peratt
Börje Peratt - Sportkommentar 